Min kropp och själ är så fruktansvärt trött, men endå kan jag inte förmana mig själv att gå och lägga mig..
Känns som tankar och beslut ibland käkar upp mig inifrån...
Sådana stunder vill jag bara lägga mig i sängen och sova, eller fly in i min musikvärld..
Som många av er vet så har jag inget mellanläge, antingen är jag där uppe och svävar i det blå, eller så är jag deprimerad och där nere med mina tankar...
Genom åren så har jag blivit rätt duktig att i mellan åt visa utåt en helt annan sida en den som försigår inombord, jag tar liksom på mig en mask. Visst jag är fortfarande jag, men den skyddar mig från att folk ställer frågor...
Har planer på att gå på fest på fredag, känner att jag behöver endå vara bland vänner och göära något lättsamt och undvika dom djupa förvirrande tankarna som ställer till det i mitt inre.
en kram till Dig...
SvaraRadera