Denna dagen blev inte som den var tänkt

Har varit väldigt seg efter sviterna från igår, sov som en klubbad säl av tabletterna jag tog, sov till 8.30 och kände precis som jag var full när jag vaknade, eller väldigt bakis...

På något sätt kände jag att ångesten fann där kvar, och jag kände att det obehag jag kände igår ville jag inte gå igenom igen. Det hemska att ha ångest och vara deprimerad det är ju att man triggar sin ångest själv än om det givetvis inte är mening, jag menar ångest är inget jag tycker är trevligt att bli utsatt för.....

Men det funkar ju så att har man ångest så blir man rädd för attackerna för man vet aldrig när dom ska komma och i vilken styrka, det gör att man ständigt går och tänker på att man inte vill ha sin ångest och man blir rädd för den vilket gör att kroppen triggas och går i krig med sig själv...

Så man kan säga att det blir ett ekkorhjul av det hela det går bara runt...

För jag kan ju gå och tänka att nu ska jag slappna av, ha roligt, njuta och så vidare men den finns där inne och bara väntar att få komma ut...

I dag kände jag mig nedstämd och kom att tänka på att så mycket hänt på kort tid, saker som gör ont och som jag pratade med min terapeut med i fredags, jag kände då att jag ville gråta för att sorgen var så stor men det gick inte... När jag fick den känslan idag sa jag åt min älskling att är det okej att vi pratar lite om allt som hänt för jag tror att jag behöver det...

Så klart han ställde upp, han är ju rädd om mig och tycker detta är lika olustigt som jag gör, ja att jag inte mår bra. Så jag började prata om sorgen att kanske aldrig få barn, att jag kanske aldrig kunnat och sorgen att aldrig bli föräldrar, att aldrig få bära ett barn, att inte känna mig fulländad som kvinna och tårarna kom, ni vet den där djupa gråten långt där inne, tror jag gjorde upp en halv hushållsrulle...

Kände mig på eftermiddagen lite stressad igen, kände av hjärtat (symptom på min ångest), jag ville kväva den.....Den gör mig arg och förbannad eftersom den saboterar så mycket i mitt liv...

Just nu befinner sig nog en inre stress, en stress över ett skolarbete som ska vara inne i morgon och som jag inte börjat med då jag inte varit pigg....jag försöker driva bort tanken då jag inte vill göra så att kroppen utlöser min ångest..

Hela tiden trippa på tå, hela tiden vara på helspänn...

Det är JOBBIGT!!

Sedan några timmar sedan har jag lyckats fokusera på annat då jag och älsklingen min suttit i soffan och tittat på både JÄGARNA 1 och 2..

Nu blir det att krypa ner i en renbäddad säng..

SOV GOTT!!!

Maria