Igår kände jag mig på toppen, fredagen startade bra, ledig från skolan, en underbar promenad med hunden som blev extra lång. Jag tog cykeln för ett givande samtal hos min psykoterapeut efter det var klart så träffade jag två underbara kollegor från hemtjänsten som jag pratade bort en stund med, in på Gnistan (min gamla praktikplats och stället där jag brukar jobba extra), träffade jobbarkompisar, brukare som alla blev glada att se mig och det värmer ju i hjärtat.
Förbi Ica, handla lite, cykla hemåt, äta lite senare lunch. Älsklingen hade varit snäll och tagit hunden på promenad samt dammsugat så efter jag fått i mig mat och han lade sig för att vila passade jag på att torka golvet och rengöra badrummet.
Vid 16.00 var det dax för lång hund promenad med älsklingen, skönt, gör gott för själen...
Väl hemma igen förbereda för middagen, baconinlindad helstekt fläskfilé med sås, sallad och klyftpotatis. Eftersom jag inte ätit så fet mat och hållit in på kolhydrater under veckan fick min mage sig ett tokryck...Jag fick bosätta mig på toaletten, sedan blev jag varm i ansiktet och efter det fick jag enorma skakningar i hela kroppen. Man hinner bli rätt orolig och undrar vad fan som händer, när jag brukar få ångest attack (var några veckor sedan nu) så brukar jag börja frysa, få stickningar i läpparna samt hjärtklappning och skakningar i benen. men alltså inget sådant denna gången utan jag blev varm i kroppen samt skakade hela jag, försökte finna ro och tröst hos älskling, försökte andas genom näsan lång djupa tag, stretcha, gå ut på balkongen och få frisk luft men inget hjälpte. Tog en Atarax mot oro och ringde 1177, tryggt att kunna prata med någon, efter vi lagt på och hon sagt att jag skulle ta en tablett till och att hon skulle ringa efter 30 minuter var jag lite lugnare men inte helt. Pratade med mamma i telefon, blev torr av medicinen i halsen och trött... Efter hon ringt tillbaka från sjukvårdsrådgivningen så gick jag och la mig, hade lite svårt att somna och kände av hjärtat, men sedan så somnade jag tillslut......
Det är rätt jobbigt detta, när jag får ett anfall känns det som dom bara blir svårare och jobbigare, dessutom kommer dom då jag känner mig lugn och harmoniskt och därför fattar man inte riktigt vad det är som händer, man blir snopen och överraskad...
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar