Ja livet går upp och ner och ner som en berg och dalbana i mellan åt, i mellan åt faller man platt som en pannkaka, men man dammar av sina byxor och reser sig åter, med skrapsår som en påminnelse om vad man gått igenom, det kan också bildas ärr på själen och dom finns där sedan livet ut.....
Det känns som jag ofta fallit, men lika ofta rest mig upp, eftersom livet för mig är viktigt och jag vill inte ligga kvar där på marken...
Just nu är jag väldigt trött och känner mig inte som den Maria som jag för några år sedan faktiskt var, det är sorgligt att erkänna det, men också en viktig del i ett tillfrisknande i själen...
Från och med igår (måndag 15/10) är jag sjukskriven, dock bara till den 31/10, men jag hoppas min vanliga läkare lyssnar på mig den 29/10 då jag ska dit igen, för vem hinner repa sig på två veckor då man gått med ångest och obehagliga symptom i över 1 år som man pågrund av skola och sedan arbete inte fått tid att åter finna krafterna. Utan jag har i stället malt på i tron att det är bättre att vara igång och inte låta ångesten ta över mitt liv.
Jag har ju inte heller velat äta några mediciner utan gett mig sjutton att klara detta med andra hjälpmedel.
Nu går jag på kurs i kroppskännedom som innefattar avslappningsövningar och meditation samt att jag 1 gång i veckan går på KBT.
Träning är en viktig del i ett tillfrisknade, men pågrund av dålig rygg som jag nu går på behandling för har jag inte fått träna på gymmet, utan bara fått ta hund promenader.
Jag har aldrig velat vara sjukskriven, men nu känner jag att jag behöver det. Kroppen säger ifrån, glädjen över saker och ting har försvunnit, jag är konstant trött, jag glömmer saker och känner mig ibland förvirrad och har känt mig så jäkla pressad av att ha varit arbetssökande och då behövt söka jobb som jag inte vill ha eftersom jag över huvudtaget inte känner att jag klarar av att jobba med något just nu och absolut inte med människor, då jag känner att jag har inget att ge någon annan då jag har fullt upp med mig själv...
Jag tror på att det ska lösa sig, men jag behöver tid.
Sedan finns ju baksidan av en sjukskrivning, det finns ingen garanti att den går igenom och att man får pengar..
Återkommer med mer runt mitt liv en annan dag!
Maria
Usch jag lider så med dig Sötis. Skönt att du blivit sjukskriven ett tag. Men förstår känslan av att ändå inte kunna slappna av å bara ägna sig åt sitt tillfrisknande, då du dels bara fick ett par veckor. Å sen oron över det ekonomiska. Hoppas verkligen du får längre tid!
SvaraRaderaDå jag blev utbränd pga stress och blev djupt deprimerad, fick jag 3 månader sammanlagt. Men lider fortfarande av att jag är lättstressad. Det var 2007. Så ärr blir det som du skriver. Håller tummarna för att allt ordnar sig till det bästa! Säg till om du orkar å vill ha besök så kommer jag å kramas!
Ja fy detta är inget man gått och önskat sig direkt, och som du säger allt runt en skapar stress och man försöker att mota bort tanken efetrsom man vet att den skadar en, men det är inte lätt, speciellt när man blivit så överkänslig.
SvaraRaderaJag menar jag har alltid varit en tänkare och ältat och hållt på men det har aldrig skadat mig. Dessutom var jag ju utbränd för flera år sedan, hade inga fysiska symtom men blev sjukskriven i 3 månader. Nu går inte en dag förbi utan att det händer saker i min kropp som inte alltid är så trevliga, men som man ska försöka lära sig leva med och mota bort med andra tankar för att dom inte ska bryta ut. Men att förändra sitt tankesätt tar tid och jag vill känna att jag får lägga fokus på just det och kan mota bort andra störelse moment..
Förstår vad du har gått igenom gumman ...en KRAM till dig.
Tack för att du finns