Nä just nu trivs jag inte med mig själv, jag gillar inte mig själv alls.
Tycker inte om det jag ser i spegeln, tror värken är den stora boven, men det är också mycket annat som trycker. Känner mig STOR och bara äcklig....
Väldigt tråkigt att känna så, att inte älska sig själv, säkert är det en fas som så mycket annat i ens liv....
Givetvis känns det tungt att skriva om här, men också rätt bra terapi att prata om det öppet, för sådan är jag ju som person och det tycker jag är positivt, jag stänger inget inom mig. Men trist då jag har en sambo som älskar mig över allt annat, som skänker mig värme och omtanke som på alla sätt berikar mitt liv. Och så trycker jag själv ner mig genom att inte tycka om det jag ser...
Det var ju moln jag skulle sväva på nu ju, ny kär, nyligen blivit sambo och så vidare...
I stället känns allt bara tungt och jag känner att jag är nog kanske inte så rolig att leva ihop med just nu, ändå försöker jag göra det yttersta att dölja allt utåt.... Jag har ju mina dippar i mellan åt och säkert tar jag mig ur denna också med huvudet över ytan. Sådan är jag en överlevare som övervinner och klarar av det mesta, stannar inte i mörkret för alltid, utan ljuset lockar alltid!
Tycker inte om det jag ser i spegeln, tror värken är den stora boven, men det är också mycket annat som trycker. Känner mig STOR och bara äcklig....
Väldigt tråkigt att känna så, att inte älska sig själv, säkert är det en fas som så mycket annat i ens liv....
Givetvis känns det tungt att skriva om här, men också rätt bra terapi att prata om det öppet, för sådan är jag ju som person och det tycker jag är positivt, jag stänger inget inom mig. Men trist då jag har en sambo som älskar mig över allt annat, som skänker mig värme och omtanke som på alla sätt berikar mitt liv. Och så trycker jag själv ner mig genom att inte tycka om det jag ser...
Det var ju moln jag skulle sväva på nu ju, ny kär, nyligen blivit sambo och så vidare...
I stället känns allt bara tungt och jag känner att jag är nog kanske inte så rolig att leva ihop med just nu, ändå försöker jag göra det yttersta att dölja allt utåt.... Jag har ju mina dippar i mellan åt och säkert tar jag mig ur denna också med huvudet över ytan. Sådan är jag en överlevare som övervinner och klarar av det mesta, stannar inte i mörkret för alltid, utan ljuset lockar alltid!
Ni som känner mig väl, vet hur jag funkar och behöver inte oroa er........
Älskar er!!!
Ja på så sätt är vi rätt lika du å jag. Jag lever ju också i en ständig bergådalbana. Men det är väl bara å acceptera att det är såna vi är. Å försöka så gott vi kan att peppa oss själva å varann så vi kommer ut i ljuset igen snabbare! Vi är känslomänniskor! Hoppas du orkar ta dig till doktorn snart iaf, så du får hjälp med din värk. Inte så lätt å vara glad när man har ont jämnt! KRAAAM!
SvaraRaderaTack gumman, känns tryggt att veta att det finns någon som står mig så nära som du gör och som också är så lik mig och förstår vad man går igenom och vad man menar då man skriver saker och ting. En stor eloge till dom som orkar med oss och som förstår oss, och ändå älskar oss för dom underbara människor vi faktiskt är...
SvaraRaderaPuss
Du är perfekt precis som du är, det är ju därför vi tycker om dig!! :)
SvaraRadera*kramar*
Tack vännen för dina alltid så omtänksamma och varma ord...
SvaraRaderaSAKNAR DIG!