Älsklingen har säkerligen smittat mig, men det vill inte riktigt bryta ut och det mesta sitter i min skalle, men jag orkar inget göra, jag blir passiv...
Kanske för att vi båda är hemma, kanske för att jag är uttråkad, eller för att jag som så många gånger förut står och stampar på samma ställe och denna gången tänker jag på min arbetslöshet och oförmåga att hitta mig ett jobb... Ska träffa några på arbetsförmedlingen för möte på fredag och det skrämmer mig en hel del, man har ju utgifter även om man inget jobb har och risk kan ju föreligga att det blir något krångel med jobb och utvecklingsgarantin som jag ingår i, enligt där jag bodde förut skulle ju min nya kommun ta nytt beslut om jag var berättigad till detta (då får man sina pengar av försäkringskassan då man inte har rätt till A-kassan längre)
Rörigt och sådant som skapar oro, än om jag vet att älsklingen stöttar och vi nu är sambos så är det ju viktigt som individ att få bidra....
Så jag kommer nog inte känna mig lugn och kunna andas ut förrän allt är fixat, har ju dessutom varit ett stort steg att efter 6 år som singel bli sambo igen (det var ett bra tag sedan sist) vi är ju två individer som är van att ha saker på sitt sätt, att man i första hand bara haft sig själv att tänka på och så vidare.....
Ja ni märker att som vanligt är det många tankar som trängs i mitt huvud, dessutom finns drömmen om ett hus eller radhus, att få rutiner och komma igång med motionerandet, tänka på vad jag stoppar i mig, bli sundare, må bättre....
Ni som känner mig vet att jag varit på den vägen förut, samt virrat mig vilse på andra stigar, men tjurig som jag är kommer jag aldrig ge upp, någon gång ska väl också jag lyckas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar