Daniel + flytt + jobb = sant

Ja jag e KÄR, det tog 6 långa år innan det smällde till för min del, men vilken explosion det blev av det hela....
Du Daniel gör mig så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen, känslorna är starka och intensiva och inget jag varit i närheten av att känna för någon förut...
Vissa påpekar att det gått snabbt, och en del har alltid åsikter att vissa saker ska komma före andra, men varför e min fråga?
Hur kort eller länge man än varit ett par så finns ingen garanti för att det ska hålla, ett förhållande måste man vårda och kämpa för. Och vem vill vara ifrån någon man tycker så mycket om, nä denna gången ska jag gå på min känsla, inte tänka för mycket utan bara njuta av stunden, kärleken och lyckan..
Så nu söker jag jobb där Daniel bor, så vi får ses mer än varannan helg...
Visst känns det nervös att troligtvis bli sambo, och absolut är det en omställning för oss båda som levt länge själva. Jag menar jag har faktiskt inte varit sambo med någon på 9 år, ja om man nu räknar bort tiden hos min mamma nu på slutet *ler*
Men som sagt det viktigaste är att man är lyhörd, att man kan prata med allt om varandra, att man tar hänsyn och så vidare, då klarar man det mesta.....

Utan dig vid min sida känner jag mig halv älskling.
Jag saknar dina skrattrynkor som du får vid sidan om ögonen.
Din intensiva blick då du kärleksfullt tittar mig i ögonen.
Din beröring, din omtanke och känslan som fyller mitt inre av att bara få vara dig nära..

Love...Love...Love is in the air...