På en annan nivå

I mitt sökande efter kärleken kan man hamna på villovägar, det VIKTIGASTE har alltid varit det inre djupet hos en människa....
Att våga släppa in någon i ens inre djup och själ, kräver mod och risken finns att man på vägen i sitt sökande blir sårad....

Jag har ALLTID sökt efter någon som på något sätt är som jag, känslomässigt, behovsmässigt och kanske ser på saker med liknande ögon. För den skullen så behöver man inte dela allt ihop, åsikter, tid vänner, fritid, det är inte det jag menar....Jag är nog rätt självständig av mig och har stort behov av ensamtid....

Nu var det inte detta jag skulle skriva om utan att Internet eller just det här med att skriva till varandra tycker jag är ett utmärkt sätt att lära känna en person, speciellt om personen är öppen och ärlig och vågar blotta sig....
Då kan man komma väldigt nära någon....
En man har korsat min väg och fått mig att känna känslor som jag inte är riktigt säker på att jag känt förut, ett djup som e svår förklarat...
Värmande ord, omtanke, kärlek, förståelse och uppskattning för den jag är...
Sådant som lägger sig som rosa bomull i hjärtat!
Det är så magiskt att vi känns så nära, fast det är många mil i mellan oss, att vi faktiskt aldrig träffats ännu gör inte att jag känner mig mindre nära...
Detta är magiskt och svår förklarat för någon som inte känt eller upplevt samma sak....
Känns faktiskt som vi träffats förut, men varit åtskilda och nu hittat varandra igen...
Ja jag vet det låter knäppt, men ni som känner mig vet ju hur jag är...

Jag tror inte man ska tänka så mycket, jag tycker man ska gå på känsla i stället, lyssna på sitt hjärta......
I alla fall så är jag väldigt lycklig nu, och snart ska vi också ses.....HÄRLIGT, förhoppningsvis (vilket jag tror) så känns det lika bra efter vårt möte!

Vad säger ni kära läsare, kan ni förstå djupet av mina ord och mina tankar?