Ja jag har sagt det flera gånger, så många att jag faktiskt inte kan hålla räkningen på dem.....
Men nu jäklar krävs en ändring, nu är måttet rågat...
Hur många gånger jag försökt vet jag inte men nu har jag gett mig sjutton, det måste lyckas, ja det är bara så, för min egen skull, hälsa och välbefinnande..
Jag ska en gång för alla ta tag i det här med min VIKT!!!
Visst många som känner samt träffar mig kan inte fatta att jag väger så mycket som jag gör, men så är det!
Japp jag har misslyckats flertalet gånger, det har gått ett tag och sedan har jag fallit in i gamla vanor, så varför skulle det vara någon skillnad denna gången??!!
Jo denna gången är jag rädd, för att jag saboterar min kropp, att kanske få diabetes, och över att många av mina ångest känningar triggats av dålig kost och av att jag innerst inne inte mår bra och trivas med mig själv och min kropp!!
Vad ni INTE vet är att jag sedan tidigt tonår har ett matmissbruk, nej jag har varken bullimi eller anorexi, då skulle jag ju inte ha 35 kilos övervikt.
Nä jag kan inte SLUTA äta, jag erkänner det än om det känns skamligt och genant..
Så här är det!
När jag var yngre och bodde hemma så handlade jag ofta det jag tyckte var gott efter skolan, väl hemma gömde jag sådant som behövdes kylas lång in bakom saker i kylskåpet så ingen i familjen skulle se det. jag åt för mig själv av det jag handlat inne i mitt rum, jag gömde papperet eller kartongerna under sängen och på andra ställen. När jag blev äldre och bodde för mig själv, beteendet har nämligen pendlat upp och ner, blir värre då jag inte mår bra. Så en period åt jag inte på samma sätt...
Men det har funnits dagar, stunder då jag handlat mat och ätit på vägen hem för att ingen då skulle se att jag smaskat i mig det jag just köpte. Jag kan äta i mig allt möjligt i kylskåpet då jag är ensam, går min älskling ut med hunden eller sopor, snabbt är jag i kylskåpet och tar mig något.
Hemskt är det, jag tycker det, jag gillar inte den sidan hos mig själv!
Och det är detta som gång på gång lagt krokben för mig då jag försökt ändra mitt liv, för att må gott i både kropp och själv, att skapa en balans....
Men nu när jag var hos mamma visade vågen på 107,8 och då kände jag nej inte en gång till, som mest har jag vägt 114 kg och dit vill jag inte igen. Jag har en lång period nu hållit mig kring 100-103 och så hoppar vågen nästan upp till 108 kg...NEJ!!!!
Så jag tog mina mått igår och dom ser ut så här:
Hals: 47 cm Arm: 40 cm Byst: 120 cm Midja: 117 cm Höfter: 121 cm Stuss: 122 cm Lår: 74 cm
Så nu ska jag tänka på vad jag stoppar i munnen, inget ätande mellan målen och träning, varje dag i någon form...
Den 1 september är mamma här och då blir det invägning och mätning igen..
Önska mig lycka till och ge mig en spark i baken, det kan jag behöva!
Maria
LYCKA TILL! Jag finns som stöd, vet EXAKT vad du tänker, känner och går igenom! Pöss på daj! <3 //Karin
SvaraRaderaTack Karin för dina fina och värmande ord, skönt att veta att du finns där...PÖSS PÅ DIG!
SvaraRaderaÅh, vad strongt av dig att skriva detta inlägg!!! Verkligen!
SvaraRaderaDu har ju så rätt, att din kropp inte mår bra. Det finns så många följdsjukdomar, som du absolut INTE vill ha!
Här kommer en spark i baken, och massor av jävlar anamma. Du fixar det, det vet jag!
Jag kommer följa dig i din kamp, var så säker.
Jag håller alla mina tummar för dig.
Sv.Tack för dina fina ord. Tycker man om att fotografera, kan man nästan bli lite galet euforisk, när man får till en kul, bra bild! Det var inte meningen att få folk att känna skräck. Livet ÄR farligt, men man måste leva det fullt ut ändå. Annars skulle man nog bli tokig ;-)
Kram till dig
Susanne
Tack susanna för dina värmande och peppade ord.
SvaraRaderaDu verkar vara en underbar människa med STORT hjärta!
Ja jag gör mitt bästa, i snart 2 veckor (inte riktigt där ännu) har jag varit sträng mot mig själv, att försöka att bryta med mitt gamla beteende. har dessutom besällt en bok som ska hjälpa mig, kommer ett inlägg om den och hur det gått dessa veckor i ett inlägg snart!
KRAM