Nu har jag varit borta 1 vecka igen, så kan det bli i emellanåt när man inte är riktigt i topp och fas. Jag har just nu en period när jag inte mår så superbra fysiskt/psykiskt, den har hållit på ett tag nu, men jag hoppas det börjar vända snart. Dock mycket som försegår i mina tankar, som alltid, är väl så att jag inte känner mig riktigt tillfredsställd med livet.
Så jag försöker komma fram till vad jag vill, gillar, behöver göra m.m.
En sak som är extra jobbig och som jag hållit på och kämpat med halva mitt liv är ju min vikt, ibland har det gått bra och jag har gått vinnande ur den fighten, men ofta har jag förlorat efter en kortare tid prövande. Och det är väl det där att det sitter i psyket och jag vet att min kropp mår bättre av att gå ner, jag vet också att jag har ett matberoende (alltså ett ohälsosamt förhållande till mat) och har man 30 kilos övervikt så är det jobbigt att komma igång och orka hålla ut och inse att man måste förändra sitt liv.
Men då talar vi om 2-3 år och när man vet hur lång tid det tar så lägger man ner innan man börjat. På så sätt kommer ju dom som gör magoperationer lätt undan, man fixar inte det som utlöser fetman (ofta sitter det i huvudet det beteendet) nä man minskar bara magsäcken, dock e risken stor att om man inte fixat och kommit underfund med vad som utlöser det hela så går många som gör dessa operationer ner mycket i vikt på en gång, sedan går det segare och en del till och med går upp, eller så brister magsäcken...Visst jag har funderat själv att göra en sådan här operation, bara för att jag snabbt vill bli av med min vikt (då den ger mig problem på andra håll när det gäller hälsan), och visst skulle jag kanske vara taggad i början och minska snabbt, men vad händer då man inte fixat det som utlöser fixeringen vid mat och den njutning som jag tycker mat är..
Just nu är jag inne i en fas då jag inte orkar med mig själv....
Jag har ett träningskort på simmhallen, men dom har bara gym och efter jag fixade ett årskort har jag varit där 3 gånger och kortet går ut nu i mars 2012. Innan jag flyttade hit ner och blev sambo, tränande jag på ett UNDERBART gym i LIDKÖPING som jag älskade och trivdes på, då tränade jag 5 gånger i veckan, ibland två pass på en dag...Jag saknar det här att ha någon att träna med, att kunna träna styrka på gym, men också att kunna variera sig med gruppaktiviteter, som spinning, afro dance, styrka, kondition, step m.m.
Snart fyller jag år och då har min underbara ÄLSKLING sagt att om jag ville så kunde jag få ett årskort på TRÄNA, där har dom både gym, samt olika grupper...
Så tanklen är fast jag inte orkat det förut, och fast min kropp gör jätte ont nu och jag kommer ha MEGA mycket i skolan att träna några dagar i veckan. Får se vad dom säger hos ortopeden den 16 januari, jag har fått veta efter magnetröntgen att jag har något som kallas Inpingement i min högra axel, sedan har jag opererat mitt vänstra knä, samt problem i rygg..
Men skam den som ger sig, tur man är tjurig av sig och inte ger sig i första stunden...
Maria
mamma vet att du klarar det, när du gick i Lidköping hade du dessutom ingen kompis att träna med ändå fixade du det
SvaraRaderaMånga kramar mammis
Jo fast i början tränade jag ju med kompis där också...Det svåra är att känna att jag kan orka träna och lägga full energi på sista terminen i skolan att kroppen ska orka...
SvaraRaderaTack för att du tror på mig mamma, utan dig vore jag halv PÖSS