Man ska inte ta i så man kräks, vad menar jag?
Joo att jag kommer inte gå in i detta och helt slaviskt säga good bye till goda maträtter, jag kommer inte straffa mig själv om jag faller för ett frosseri, om jag har en dålig dag och inte orkar träna...
Näää det VIKTIGASTE är endå att bli medveten vad valen kan kosta, vad jag stoppar i mig och varför...
Just nu är jag så extremt sugen på popcorn..
VARFÖR??? Jo för att jag e trött, mår dåligt och vill lägga mig framför tv:n och bara försvinna och njuta av något jag älskar....
Jag vet att jag e en sådan som belönar mig med mat, speciellt när jag mår dåligt, jag vet att jag har ett matmissbruk och ett osunt tänkande till mat, då jag i tonåren när jag bodde hemma, köpte sådant jag tyckte om på matvaruaffären efter skolan och gömde hemma så mamma inte skulle se vad jag åt...
Jag har aldrig spytt eller använt några liknande metoder, jag har ägnat mig åt frosseri, att köpa hem sådant man älskar, proppa i sig och njuta för att när allt sedan är uppätet få ångest....
I våran släkt har vi alltid träffats för att äta och fika, man kunde aldrig åka till någon utan att det skulle bjudas på något...
Min mormor då hon levde var en gammal kokerska och sa många gånger
-Ät du stinta, ta mer och så vidare
Ingen som sa till en då, och ingen som gjorde något i tid då man kanske visade tendens på övervikt....
Jag säger ju att nästan 100% sitter i skallen.....och en vana man haft i 20 år är svår att bryta, själv har jag försökt otaliga gånger, för att klara en stund och sedan misslyckas och då straffat mig själv med mat..För igentligen tycker jag nog det är ett straff...
VAD SÄGER NI som både känner och inte känner mig??
Det tar på krafterna att bråka med sig själv, samtidigt vill jag detta och samtidigt tar det för mycket av mig och då vill jag bara ge upp....
Visst sitter det i skallen. Det gäller bara att bestämma sig! För att göra det lättare att hålla ut så kan man sätta upp bilder på det mål man vill nå överallt i huset. Samtidigt tror jag att man ska sätta upp flera delmål så att det inte känns hopplöst om det står still en period.
SvaraRaderaMen visst är det svårt! Och att både kunna belöna sig och att bestraffa sig med mat gör ju inte det hela lättare...
Lycka till vännen!!! :)
Jag tror på att inte koncentrera sig på vikten för mycket, å cm runt magen osv. Utan att koncentrera sig på daglig motion. Å att tänka efter ORDENTLIGT varje gång man är sugen på nåt, analysera det..precis som du säger, varför är jag sugen, ÄR jag verkligen sugen på tex chips, skulle jag kunna nöja mig med att dippa grönsaker istället? Eller ta en kopp te? Å ha en eller två dagar i veckan då du får unna dig nåt slags godis, men att du då får välja 1 sak å så det inte blir ett frosseri. För då är det nog lätt att man inte kommer ur det igen nästa dag. Jag har ju precis samma tankesätt som dig Maria, jag både belönar å bestraffar mig själv med mat, även om jag kanske har det lite mer "light" än vad du har.
SvaraRaderaKRAAAM! Å lycka till!!!!!
Ja det viktigaste är ju att man mår bra till kropp och själ och att man får ett levnadssätt som känns naturligt och som man kan hålla. Att motionera är en hörnsten och den har jag ju börjat med nu i veckan
SvaraRadera