Det blev ingen operation

 

 

När Zingo fick diagnosen blodöra så stressade jag upp mig, hade jag vetat det jag vet nu så hade jag nog aldrig varken åkt eller låtit veterinären tömma den lilla knöl med blod som då första gången fanns i örat.

För sedan fortsatte det bara blöda och fylla på till jag kände att nu finns det väl ingen plats kvar i örat för blodet att ta vägen på.

 

Så jag ringde veterinären igen och hon sa att det är vanligt att det inte går tillbaka efter en tömning utan att det kommer tillbaka, finns inget annat att göra en operation lät det då.

 

Fick tid förra onsdagen och då var örat som en frukostkorv, alldelens blodfyllt, stort och spänt. men på morgonen samma dag ringde assistenten och sa att veterinären var sjuk och att operationen ställdes in.

 

Efter det har jag varit orolig så klart (höns mamma som jag är) min sambo har läst en del och jag med samt pratat och hört av andra som haft hundar som drabbats av blodöra, ringde till och med ett samtal till Borås.

 

Och alla säger det samma, detta är inget farligt (än om det känns obehagligt) och att blodet till slut absorberas, men att man då riskerar ett blomkålsöra (skönhetsfel) men vad gör det för oss, jag ställer inte ut min hund och han fyller i år 7. Så jag menar varför utsätta han för en operation som inte är akut eller livsnödvändig speciellt då operationen är rätt omfattande (25 stygn genom öronlappen) och tiden (3 veckor efter operationen) är jobbiga både för hund och ägare.

 

Så efter samtal med veterinären så väntar vi och ser då blodmängden i örat redan har börjat minska och det inte är lika spänt, dessutom slipper han nu äta både smärtstillande och antibiotika..

 

Nu håller vi tummarna att vi slipper operation framöver och att detta går tillbaka av sig själv!

 

Maria