Ja för ni som inte vet så har jag varit singel i 6 år nu, tänk vad tiden springer iväg...
Har levt ensam i över 8 år, så ni kan ju tänka er att man lagt sig till med ganska många olater, blir väl lätt så kan jag tänka mig då man gör som man vill i sitt hem och inte behöver ta hänsyn till någon annan än sitt eget allter ego. Rätt bekvämt kan tänkas, men också rätt trist då vi alla behöver känna oss älskade, saknade, bekräftade och uppskattade för den vi är.
Men inte blev vi satta här till världen för att gå igenom livet ensam, och visst riktigt ensam känner jag mig ju aldrig har massor med underbara människor i min närhet som jag älskar och bryr mig mycket om..
Men det finns ju vissa saker och känslor som bara en man och partner kan ge och få en att känna, känslan av tvåsamhet, närhet, värme, omtanke, förståelse dom där små sakerna som man med ord inte kan förklara...
Att bara vakna upp och i stället för en ensam sida i sängen se att det finns någon där, bara att ligga och titta på dig då du sover (saknar jag)
Att mina fingrar inte har någon kropp att gå på upptäcksfärd på, ingen att smyga upp nära och lägga sina ramar om, ingen som tittar djupt in i mina ögon, ingen att dela skratt, gråt, glädje och långa samtal med.....
Någon som kompletterar en själv
Som alla mina i min närhet säger, han kommer när du minst anar det, börjar nu kännas ut slitet...
Så klart jag vet man att man inte ska skynda på saker, ödet och annat kan man inte bestämma över..
På mitt sökandet har jag mött underbara personer som korsat min väg, men där något har fattats för att det skulle leda till något mer. Varje sådant möte tar lite kraft ifrån en då det är en person man lagt mycket tid på och även ger mycket av sig själv och besvikelse kan ju uppstå från båda parter om det sedan inte leder till något..
Du får kyssa många grodor innan du möter din prins är ju ett talesätt och kanske är det så...
Det jobbig blir ju att öppna upp sig på nytt och blotta sin själ och inre i hoppet om att det ska ge någon slags utdelning...
Men jag kommer aldrig ge upp hoppet om KÄRLEKEN, för det finns inget mer underbarare då man väl blir träffad av amors pilar ;)
Ser ni mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar