Jag läste en kompis tankar och anteckningar på FB och kom då att tänka på mina egna minnen.....Sådana som satt spår i mitt inre och som jag faktiskt saknar.....
När pappa levde så åkte vi varje påsk upp till fjällen, än om jag bott rätt nära under min uppväxt tid, kanske 30-40 mil så blev det sällan man besökte ändå.
Tidigt på morgonen steg vi upp för att äta frukost, göra matsäck och koka choklad. Sedan packade vi skotern och gav oss ut på sjön, det var så fridfullt och alldelens tyst, en underbar naturupplevelse. Vi satt där på liggunderlag eller renskinn och piplade. Ni vet då man borrar ett hål i isisen och sitter med pimpelspö och stirrar i ett hål i spännande väntan på att det ska rycka till i spöt och mans kan få napp... Vi grillad korv över öppen eld, livet var speciellt då...
Men sedan slutade resorna, jag antar att jag blev äldre och inte ville åka med.
Jag har också ett starkt minne då min mamma och styvfar höll ihop, hans föräldrar hade då en stuga utanför Hemavan, en natur som inte går att förklara, fin på sommaren men förtrollande på vintern....Vi åkte flera turer upp på fjället med skotern, mamma på kälken och jag tolkandes bak på slalomskidor. Fjällen slöt sig om en på båda sidor, knarrandet under skorna.....
Jag skulle så gärna vilja uppleva det igen, tror jag ändå skulle njuta av det på ett annat sätt nu..
Har förstått att två saker jag inte kan leva utan och nej det är inget materiellt, är vintern
(mycket snö) och vatten (gärna en stillsam sjö, men även havet)
Jag kan som min vän se mitt lilla hus där uppe i fjällen, en liten sjö speglar sig där nedanför, här kan jag vara fri, zingo kan springa runt, kanske inte fritt då han inte lyssnar på sin matte i mellan åt....Jag kan packa ryggsäcken och ge mig ut på en tur, jag packar upp min matsäck njuter av mitt kaffe som sakar ännu godare utomhus. På kvällen njuter jag framför en brasa i huset och tända ljus medans musiken fyller mitt inre......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar